Reportage/krönika om Superior Challenge 3: Untamed.

19 01 2010
untamed

Bildtext: Superior Challenge 3: Untamed ägde rum den 30 maj 2009, Fryshuset, Stockholm.

Förord: Här är resultatet av min bevakning på Superior Challenge 3: Untamed. Reportaget kommer att vara uppdelad i tre delar. Första delen består av ett personligt reportage om hur jag upplevde galan, andra delen består av kompletta matchanalyser och tredje delen består av intervjuer med Alexander Gustafsson, Reza Madadi och Sami Aziz. Jag kommer att posta varje del som ett eget inlägg här på fightplay.tv.

Här är del ett:

En extrem och otämjd utmaning – Superior Challenge 3: Untamed

30 maj, dagen då en av Europas största kampsportsgalor skulle gå av stapeln på Fryshuset. Direkt när man kom dit möttes man av människor som samlats långt innan 18.00 som var tid för insläppet. Det luktade fight.

Vi hämtade våra presskort och började lunka runt i Fryshuset för att få en känsla för atmosfären. Massa människor som springer fram och tillbaka och ordnar det ena och det andra, Venine Store som hade ställt ut kläder från Affliction och Tapout bland annat, en stressad Babak Aghavali, den ansvariga bakom SC3 som gjorde sitt bästa för att besvara alla frågor.

Nu var det snart dags!

Vi äntrar arenan. Ljudnivån allt högre, som det ska vara! Där såg man en viss Susanne Rönnqvist som strosade runt i högklackat och bar upp sin outfit galant. Det skulle efter kvällens slut visa sig att hon klarat sin uppgift som konferencier med bravur. Tiam Kakavand, den ansvarige för fightplay.tv kom en stund efter oss och började snacka med folk på arenan. Där var också Janne Westerlund som nästan rituellt gick runt ringen och tränade rösten och tonerna. Härlig energi den mannen har.

Folk fortsatte strömma in i Fryshuset. Sakta fylldes den tomma arenan mer och mer med förväntansfulla åskådare. Kön in till arenan växte sig allt längre. Nu var det sköna grejer på gång. Och en sak som slog mig var variationen av människor. Unga, gamla, utövare, fantaster, multinationalitet. Fördelningen mellan män och kvinnor var fortfarande ojämn men det ändras med tiden.

Jag skymtade Musse Hasselvall, fick tag i honom för en intervju. Ironiskt nog ska man som reporter vara glad att MMA i Sverige inte är lika stort som där borta i staterna. Missförstå mig rätt, men en fighter som ska gå match samma kväll hade aldrig varit på arenan bland alla andra med de stenhårda regler som UFC och WEC har. Men jag klagar inte.

14 matcher. Jag ska inte sticka under stolen med att kvaliteten på fighterna varierade. Men gott folk, hur många av våra nordiska och europeiska grannländer har kapacitet att samla så många elitfighters under en och samma tak, en och samma kväll? Försöka duger, sägs det. Och de ansvariga bakom galan har försökt. Lilla Sverige har åstadkommit något stort.

Nu kanske vissa jämförelser är överdrivna men jag sticker ut hakan lite. Även UFCs ”hövdingar” går ut och annonserar vissa matcher som ”best of the best”. I slutändan är det mycket upp till fighters hur rolig och actionladdad en match blir.

Galan kom i gång vid 18.30. Presentationen var en ren show. Ett gäng tjejer gick in till ringen till bombastisk kubansk musik. Mycket likt Afflictions galor borta i USA fick alla deltagare gå in och presenteras innan det var dags för första matchen. Jag älskar det konceptet. Traditionellt är det väldigt snålt med showmanship här i Sverige kring idrottsevenemang. Det är bra att man vågar stå ut i mängden och vara mer än lagom. Överhuvudtaget när det gäller presentationen av galor tycker jag man ska fortsätta i samma bana som Superior Challenge 3. Mer av allt, stick ut hakan mer, vägra vara lagom! Om man vänder blicken mot idrottsevenemangen borta i USA märker man att de, oavsett idrott ”are all about the hype”. Eller som man skriver på svenska; hajp. Matcher hajpas upp, deltagare, galor et cetera. Galorna ska fortsätta vara just otämjda (!) och oberäkneliga.

Vid galans slut verkade även luften inne i Fryshuset vara slut. Att galan bestod av 14 fighter är inga som helst problem, inte heller att galan nästan var fem timmar lång. Däremot blir det problem i kombination med den hemska luftkonditioneringen. Kan det inte vara så att även de som går match sist på galan påverkas av detta? Kanske något att tänka på.

Personligheter

Superior Challenge 3: Untamed var fylld av personligheter. Jag skulle vilja utnämna alla som jobbade, oavsett hur stor deras roll var, till stora personligheter. Nu tänker ni: vad menar dåren? Jo, dåren menar att varje person som jobbade på galan fungerar som en viktig enhet som hjälper MMA framåt i detta fortfarande trångsynta land. Jag menar herre gud, det var bara för en kort tid sedan som en nyhetssajt för första gången på allvar började bevaka kampsporter. Vi snackar Nyheter24.se.

Sedan har vi eldsjälarna, de som lägger ner sin tid för att coacha sina vänner, som till exempel David Bielkheden i Reza Madadis hörna. På frågan om vad David betyder som stöd svarar Reza så här:

– David betyder allt, verkligen allt. Inte bara för de kunskaper han har inom MMA men också för den person han är. Jag har alltid sagt det till honom.

dsc_01081

Alexander Gustafsson, Stockholm Shoot

Men det tar inte slut där. Långt ifrån. Musse Hasselvall som ställer upp på intervju och fick mig att för en stund glömma vilka frågor jag hade till honom. Vilken nallebjörn. Farlig kombination det där, hjärta av guld och nävar som ingraverar smärta. Listan av personligheter innanför och utanför ringen kan göras lång. Som till exempel Navid Yousefi som skickar en kärleksfull hälsning till sina två vänner som gått bort, återigen Musse Hasselvall som nästan gör mina ögon tårfyllda för en sekund med sitt avskedstal, Alexander Gustafsson som med stolthet lyfter Stockholm Shoots flagga efter sin vinst, Reza Madadi som med kärlek och respekt skickar en känga åt Joakim Engbergs håll, chockar MMA-Sverige och utmanar denne Engberg. Man kan fortsätta ge eloge till alla inblandade, listan kan bli lång.

dsc_01831

Farshad Farisiani, Hilti Uppsala visar känslor

Mina vänner, dessa fighters som svettas och blöder mitt framför våra ögon har hjälpt MMA att bli en av de snabbast växande idrotterna i Sverige. De visar prov på värme, respekt och passion. MMA är inte en bara en sport. MMA är kärlek. Samma sak gäller för de fighters som är på besök här från Japan, Spanien, Frankrike, Ukraina med mera.

dsc_0323

Spanjoren Oriol Gaset värmer upp innan match.

Summering av galan

En gala som gick från klarhet till klarhet. En lättsam, mindre folkfest i kampsportens tecken.

Jag efterfrågar däremot ännu mer show inför kommande galor. Ta helt enkelt och kopiera vad kampsportsorganisationerna gör borta i staterna. Blås upp evenemanget. Lägg mer vikt gällande samordningen med journalister, ge oss en bekvämare pressläktare. Ordna med presskonferens om den möjligheten finns. Ordna tävlingar för åskådarna i pausen. Kanske färre matcher är att rekommendera. Fyll tiden i stället med att ha intervjuer med samtliga segrare efter deras match. Det var bra kvalité på matcherna. I överlag bra matchningar på fightcardet.

Mixed martial arts lever i allra högsta grad i Sverige och dess stjärna lyste väldigt klart den 30 maj 2009.

Keyvan Zarea-Ganji, 2 juni, 2009

keyvan.zareaganji@gmail.com

Slutord: Denna artikel är en blandning mellan ett reportage och en personlig krönika. Syftet med artikeln är således att skapa en känsla hos läsaren men samtidigt ge mig tillfälle att framföra mina egna åsikter kring galan.

Länk till del 2 som består av analyser av samtliga matcher med kommentarer: Klicka!

Tack för att just du läste!


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: